För ett par veckor sedan var jag i Lissabon och fotade för Moderna Resor. Dit vill jag åka tillbaka en dag.

För några veckor sedan stod filmstudenten Nistiman i en port i ett regnigt Istanbul. Nästa vecka står han i tidningshyllorna.

För en vecka sen var jag i Van, en stad i östra Turkiet. Där lärde jag känna en kurdisk familj som bjöd hem mig till sitt hus, lagade traditionell mat till mig, berättade om sina liv, var nyfikna på mitt och överöste mig med presenter. De tog med mig till en kurdisk bröllopsfest, lånade mig en vacker röd klänning som jag hade på mig medan de lärde mig hur man dansar och som jag snubblade runt i medan jag fotade, upprymd av glädje och tonerna från instrumenten, och det var skymning och gården var full med människor och efter festen gick vi hem och satt på golvet på en mönstrad matta och drack te och hela släkten var där, och mamma Muselma sa att hon adopterade mig, vi höll varandra i händerna, hon gav mig en blommig sjal och visade hur man knyter den om håret, och när vi sa hejdå fick jag nästan tårar i ögonen och jag har aldrig känt mig så välkommen och jag har aldrig träffat så öppna människor förut.

Idag läser jag i tidningen att Van har drabbats av en jordbävning och att tusentals människor har omkommit.

Jag låter Carolina Gynning återuppliva min blogg. Den har vilat alldeles för länge nu.

Vi köpte en biljett. Sen flög vi.

Nina

Sara

Vidya